Återigen har jag gått in i en kris som härrör från att jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. Med min beslutångest är det inte sällan jag drabbas, och med krympande studiemedel framför mig, en allt brokigare skara högskolepoäng bakom mig och dessutom bara femton år kvar tills att chansen att kunna få barn är halverad är det ju inte heller så konstigt.
Jag överlade med mig själv och kom fram till att det antagligen skulle kännas bättre om jag fick professionell hjälp. Att alla de fyra studievägledare jag anlitade i höstas varken var några orakel eller kunde fatta avgörande beslut åt mig hade jag trängt bort. Jag kastade mig ner till Central Studievägledning (namnet påminner misstänkt mycket om Centrala StudiestödsNämnden, jag anar en komplott) och sa att jag behövde prata med någon - så fort som möjligt. Beskedet jag fick var att det inte fanns någon tid förrän om två veckor. Två veckor! Har de ingen akutmottagning?
Nu har jag iallafall bokat en tid den 26e, och kan med andra ord lägga tankarna på hyllan tills dess. Jag hoppas och utgår från att universitetets anställda SYO-konsulenter vet vad som är bäst för mig, för i en värld med såhär mycket valfrihet är det sannerligen inte lätt att välja själv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
det måste vara tråkigt att sitta där år ut och år in utan att någonsin träffa någon student som säger att dom själva vill bli sykonsulenter (kan ju inte hända så ofta). dom måste ju känna att dom har valt ett jobb som är rätt ute
Gå i kloster!
min gamla vän cecilia ringnér ville prompt bli syokonsulent. hon hade hela framtiden utstakad för sig, men bytte spår någonstans i jakobsberg och nu är hon istället arbetslös försäkringskassekonsulent.
jag blir också lite sugen på att kapitulera och välja syobanan varje gång jag sitter där hos dem. sist redde jag ut vilken utbildning syon jag var hos hade, jag minns itne nu, men det lät iallafall extremt tråkigt.
Grym blogg, jag gillar!
ett jobb som är rätt ute = god arbetsmarknad
Post a Comment