Lund - en översikt

Nu är min dator återuppkopplad på mitt rum högst upp i denna byggnad. Komplexet heter Parentesen och är formad som en ( ) . Husen är kända som Lunds roligaste studentbostadsområde, när man på frågan var man bor svarar "Parentesen" nickar var och varannan person gillande och hummar "juste". Å andra sidan har jag kommit hit ganska olägligt, fasaden byts just ut och byggjobbare börjar borra klockan 8 varje morgon. Denna vecka är de utanför mitt fönster. Jag önskar inte sällan att de ramlar ner och bryter sig nånstans.

Mitt rum är på 19 kvadrat och där är bland annat denna tjusiga möbel placerad (dock inte vit utan röd). Här står även en Billyhylla, ett skrivbord med stol, en 90-säng med en 80-madrass i och ett sängbord.
Dusch delar jag med de andra i korridoren, vi är tio studenter på två duschar och ett kök. Ihop med köket ligger TV-rummet som sitter ihop med köket som tillhör korridoren på andra sidan. Med andra ord är vi tjugo som springer på varandra i köket, som visserligen aldrig är trångt.
Flera av mina korridorare är från Stockholm, övriga kommer från Sundsvall, Falun, Gullspång, Västerås, Motala och andra ställen i mellansverige, förutom jag, en tjej från Uddevalla och en kille från Kullavik. De läser ekonomi, socionom, ingenjörsprogram och sånt, inga konstigheter.
De flesta är födda -84 men här finns ett par som är 82or och äldre och den yngsta som också är nyinflyttad är av årgång 87.
Sånär som på de två utbytesstudenterna, Rita från HongKong och Louis från Barcelona är jag nog den enda som pluggar enstaka kurs.
Men alla pluggar.

Det första man frågar när man möter en ny människa i Lund är "vad läser du?" Det andra är "var bor du då?" och då syftar man på vilket studentkomplex han eller hon bor på. I Lund bor det nämligen bara studenter och alla är inflyttade. Staden känns som en egen värld, skild från resten av samhället. Det är som att man när man kommer hit lämnar bort allt ansvar, det här är låtsasland. Jag får en känsla av att sociala relationer inte är på riktigt, pengar är inte på riktigt och av ölen man kan dricka på nation sex dagar i veckan kan man förmodligen inte få riktiga alkoholproblem. Ungefär som en festival som aldrig tar slut. Fast folket är lite äldre och när de spottas ut från Lund och tillbaka till verkligheten har de en utbildning de ska använda sig av därute.
För att inte känna nån i Lund så känner man väldigt många. Nästan varje gång jag rör mig från punkt A till punkt B så träffar jag någon jag "känner"; en kursare, en korridorare, en kompis till Erik, en pol magare från nollningen (eller "novischverksamheten" som det heter i här i universitetsstaden), eller någon man helt enkelt bara har festat med - och man stannar och pratar. Med ungefär vem som helst, som man aldrig skulle pratat med hemma. Klyschigt, ja. Men ganska roligt, faktiskt. Det är som att mitt kontaktnät i Lund snart skulle komma att vara lika stort som mitt kontaktnät i Göteborg.
Men, märk väl; kvantitativt, inte kvalitativt.